Lite kul. Är kattvakt åt min egen kissrmisse. Eller nåt i den
stilen.
Hittade en kattunge i somras som jag tog in och tog hand om.
Sambon var inte helt imponerad och en del regler förekom. Inte göra
det eller detta, och inte vara där eller där. Men en katt styr man
inte över och den pyttelilla kattungen växte upp och är nu en
gänglig och odräglig ungdom i värsta slyngelåldern. Kastrerad i
tisdags. Jag separerade från sambon för en månad sedan och eftersom
det plötsligt blivit "våran" katt istället för min katt så bodde
han kvar på gamla adressen. Så skulle f.d. sambon åka upp till sin
släkt över helgen, och behövde kattvakt, så nu är "min" katt
tillfälligt hos mig. Känns jätteskumt, men han passar in här.
Han verkar trivas och det är ganska kattvänligt med
utkiksplatser i vardagsrumsfönstret och även i köksfönstret om så
önskas. Har ju perfekt med dörrar till alla rum, så katten kan
enkelt stängas ute i hallen som är hyfsat stor för att en liten
katt ska kunna vara där om man inte är hemma. Sonens rum får katten
inte gå in i pga små legobitar som är extremt goda att tugga på
eller väldigt roliga att leka iväg så de försvinner.
Katten har börjat kissa inne lite grann, men sedan i torsdags
harhan bara kissat två gånger på fel ställe. En gång medvetet, och
andra gången tänkte han huka sig på hallmattan, så jag grabbade tag
i nackskinnet och röt samtidigt som jag lyfte upp honom. Tyvärr
blev han då så rädd att alla musklerna bara släppte, och han
kissade på sig, hängande i luften. Ganska lustig syn, men inte
desto mindre vansinnig matte. Efter det blev matte duktigt
sönderriven då katten fick en lång och renande dusch i badkaret.
HELA katten var blöt in på bara skinnet, bara schamponering som
fattades. Vilket jag inte hade tid med för jag skulle iväg. Efter
det har han inte visat tendenser till att kissa nån annan stans än
i lådan, men vi får se hur det går.
I övrigt är det ganska trevligt att ha honom här. Tycker han
känns snällare än vad han varit innan, och han får inte massa
tokryck hela tiden och ska döda tår utanför täcket eller fötter som
sticker ner från soffan. Men sladdar är fortfarande gott att tugga
på...
Han springer inte runt benen på mig när vi äter heller utan han
ligger snällt brevid hunden och tittar på oss från några meters
håll.
Man tänker att det är säkert bara för det är en ny miljö för
honom, och för att han har saknat hunden den gångna månaden. Fast
samtidigt tänker man att han kanske gör så för att han trivs bättre
här än på andra adressen. En annan förklaring är att kastreringen
börjar ge resultat..
Eller är han lugn för att han får ganska mycket uppmärksamhet.
Man klappar lite mjukt på honom när vi passerar varandra, pratar
några lugna ord eller leker en liten kort stund. Likaså har jag
plockat bort allting på golvet som han inte får undersöka eller
klättra på, och jag bryr mig inte om ifall han sitter i ett fönster
och tittar. Men äta på växterna får han inte. En krukväxt fick jag
sätta uppe på bokhyllan.
Sköldpaddan har han inte visat intrese för heller än så länge,
men det kan vara för att hon har sin bur en meter över golvet nu
och att katten inte tänker på att sköldpaddan är där inne då. Ingen
aning...
Linus vill behålla katten ett tag till, och jag kan säga att jag
har blandade känslor om det. Han är mysig, och jag tycker om att
han ligger och spinner brevid kudden, men det är lite bökigt att
behöva tänka på att stänga dörrar och sånt innan man går
hemifrån.
Hunden är gravt deprimerad över att kattskrället har invaderat
hans nya hem och är surare än ättika mot katten. Försvarar sin korg
med oväsen och hårda tänder om det behövs, och kommer han åt så
äter han upp kattens mat för att den inte ska få nån mat. Katten
låter sig dock inte bekommas, han lägger sig i sängen eller i
soffan istället, och har nu sin mat på en plats som hunden inte
kommer åt lika lätt. Inuti spegelstapeln i hallen. Han följer
fortfarande efter hunden en hel del, smyger sig på honom men börjar
inte mucka gräl lika ofta, utan kan även bara sätta sig eller
läggas ig brevid. Givetvis några decimeter ifrån, men ändå. Att gå
från ohjälplig retsticka och plågoris till att kunna bara vara vid
sidan av utan att mucka gräl är ett stort steg tycker jag. Duktig
katt. Och duktig hund givetvis som inte låter sig bli bortkörd igen
från sin egen korg av en kattunge.
Nä, håller han sig så här som han har varit nu blir han en
väldigt trevlig innekatt... Om han bara kunde lägga av med
revirpinkandet och skvättandet en gång för alla. Vi får hålla
tummarna...
En sak till. Katter brukar ju klösa på möblerna, men den här
kattrackan har fått för sig att tugga på min soffa istället. Han
har hittat ett litet hål i klädseln, och där sitter han och tuggar,
dels på tyget och mestadels på stoppningen. Trodde det var hundar
som brukade stå för tuggandet på saker och ting. Haha...
Djur är väldigt underhållande.