Jag tycker inte om åska. Inte ens lite. Och absolut inte när det bara är jag och djuren hemma.
Tack och lov att lillen kommer imorgon. Även om han bara är liten så är det sällskap i åskväder, och han är inte ens rädd för det. Tycker mest det är spännande. Det gör inte jag, men är han i närheten måste ju jag lägga band på mig och liksom vara duktig, så att han inte blir rädd. Ja, ni fattar... Dessutom är det bra för mig själv, för då har jag nån annan att tänka på och behöver inte skrämma upp mig själv, vilket jag annars kan göra ganska lätt.
Dessutom är lillen ett väldigt gott
sällskap. Den bästa lilla parveln i hela världen. Fast inte så
liten längre med sina åtta långa år. Konstigt det där att man
alltid ser dom som små. Så blir de i deras eget tycke stora och man
får inte kalla dom för små längre. Fast ändå så kommer de vara små
i våra ögon under väldigt många år. Och antagligen alltid vara
"lilla gubben" för oss.
Nu hoppas jag bara att det ska regna av sig ordentligt under natten så att vi får fint väder imorrn på Hovdala.
Bäst att stänga ner datorn nu och gå och
sova lite. Eller försöka... 
*over and out*
