Spridda tankar om liv och lust

Nu har jag startat en annan blogg. 

Nya bloggen hittar du på :

http://alexfson.blogg.se

Kommer väl nån gång då och då skriva något inlägg här kanske, men kan inte lägganer för mycket tid och ork på två bloggar samtidigt. Nya bloggen kommer handla om mig, djuren, sonen och allt annat jag funderar över. Allt mellan himmel och jord, men inte bli privat. Personlig ja. Men privat, nej. Kommer antagligen att ta ett tag innan jag lär mig alla knep och knåp om hur man bäst gör med html-koder och sådant, något som jag inte har en aning om i nuläget. Alltid lär man sig något nytt...

Så vill folk fortsätta läsa vad jag skriver så är ni välkomna till den nya istället. Hoppas vi möts där.

*over and out*

Eftersom dagens inlägg genom en händelse inte ska handla om mig, utan om hajar, så passar det bra med blå text.

Vadan detta intresse för hajar då? Tja, kalla det drömresa. En gång i livet ska jag dyka med vithajar, och satt och kollade upp detta lite mer. Råkade på diverse artiklar och bloggar och lite till med diverse intressanta och mindre intressanta åsikter.

Då ställer jag mig frågan: Varför är alla så paniskt rädda för hajar, och tycker att de är äckliga, blodtärstiga mördare etc? Är de det? En blodtörstig märdare dödar väl för nöjes skull, som vesslor, hermeliner och såna krumelurer? Men hajar? Och varför är fortfarande den imponerande vithajen lika illa ansedd som för trettio år sedan, efter filmen Jaws? Brist på förståelse, rädsla för det okända och motvilja inför stora djur kanske. Så började jag fundera kring vithajar, hur de fungerar och var de finns. Det fick mig att fundera på vilka broskfiskar som finns i våra egna vatten. Sonen har dessutom tjatat om att världens näst största hajsort finns här.  Så detta krävde lite utredning.

Vilka sorter finns i svenska vatten?

Pigghaj; Den vanligaste, sällan över en meter, fiskas som matfisk, hotad pga detta.

Småfläckig rödhaj med förkärlek för havsbottnar runt 100 meters djup, nattaktiv och blir inte mer än högst en meter lång. Den näst vanligaste här.

Ibland, då och då, finns även dessa arter här, fast då oftast Skagerack och Kattegatt:

Blåhaj max 3,8 meter lång, högst 80 kilo tung, äter allt den kommer över, mellan tio och tjugo miljoner blåhajar fångas världen över varje år och används till soppa, rökt, torkat och saltat kött, skinnet blir läder och levern blir olja. Det har hänt att den har attackerat båtar och människor.

Blåkäxa är en utrotningshotad hajfisk, knappt en halvmeter lång, lever normalt på 200 -700 meters djup. Är i Sverige rödlistad som sårbar.

Brugd är den näst största fisken. Upp till 15 meter. Dräktig i tre år innan en eller två  ungar föds. Rödlistad i Sverige. Äter plankton som filtreras via gälarna. Brugden är en hotad art.

Gråhaj kan bli upp till 2 meter, men håller sig vanligen runt en meter. Kustfisk, som främst håller till på bottnen, ner till 200 meter, men yngre exemplar föredrar grunt vatten. Är allätare. Huden kan användas till sandpapper. I Bohuslän kallas fisken även för bethaj eller håstörje. Det är en hotad art.

Glatthaj, hundhaj (Mustelus mustelus) Svår att hitta info om, men den är upp till 2 meter, har platta tänder och krossar sin mat, äter skaldjur och snäckor. Hittade (på nätet) en Mustelus Asterias, nordlig hundhaj, och antar att de nog är ganska lika varandra.

Havsmus är en broskfisk som ändå inte riktigt ses som äkta haj. Upp till 1,5 meter, avsmalnar bakåt i en enda "svans", därav namnet. Väger inte ens 3 kilo. Svansen bryts lätt i fångenskap. Växer långsamt, blir över 40 år gammal, har på ryggen en gift-tagg och någon historia finns väl om att någon fiskare har dött när han blivit stucken av denna tagg. Taggen används endast vid självförsvar, inte vid jakt. Den är nattaktiv, äter bottenlevande kräftdjur, musslor och sjöborrar. Den gillar djup på mellan 200 till 1000 meter, och kan även kallas djuphavsfisk. Inte internationellt listad, men anses i Sverige vara sårbar.

Havsängel är en hotad art som ser ut som en rocka, men är en haj. Honor kan i undantagsfall bli upp mot 2,5 meter långa, men runt 1,5 meter är mer normalt. Lever helst på mjuka bottnar på 150 meters djup som max tror jag. Ligger begravd under sanden och spanar efter byten. Den är förklarad utrotad i Nordsjön tyvärr, och har status som akut hotad.

Håbrand eller sillhaj äter mest sill. Blir upp till tre meter lång, liknar vithajen. Är en matfisk, finns inga kända fall då den attackerat människor, men pga storleken hålls det inte osannolikt att det skulle kunna ske. Är i Medelhavet och nordöstra Atlanten akut hotad, och i nordvästra Atlanten starkt hotad.

Hågäl är upp till 90 cm och kan väga 4 kilo. Föredrar 200-500 meters djup men kan påträffas på 50-1200 meters djup. Den fiskas kommersiellt, äts och blir till läder. Själv äter den räkor, bläckfiskar och andra fiskar. Finns i svenska vatten ibland, men aktar sig noga för att fortplanta sig här.

Sexbågig kamtandhaj finns på ner till 2000 meters djup. Kan bli upp till 4,8 meter lång, äte varierad kost från sälar till krabbor med fiskar, bläckfiskar och rockor där emellan.

Sen finns det såklart arter som är mer sällsynta här.

Hammarhajen behöver knappast en närmare presentation då den typiska silhuetten är välkänd för många. Upp till 4 meter lång, har angripit människor, äter även andra hammarhajar och allt som är mindre. Även kräftdjur. Väldigt sällsynt här hos oss och dess status i världen är sårbar.

Håkäring, Ishaj eller Grönlandshaj. Medelstorleken är 3,4 meter och nästan 300 kilo, men finns uppgifter om exemplar på sex och sju meter. största mätta exemplaret var 6,4 meter och över ett ton. Den är ofta skadad av parasiter som gör hornhinnan mjölkvit. Uppträder ibland ivasionsartat. Dock sällsynt hos oss. Under varmare delen på året hittas den oftast på 250-700 meters djup, men har hittats på 2 200 meters djup. Vintertid är den ytnära och setts i vatten som haft ner till 1,5 minusgrader i temperatur. Den äter ALLT, från sjöfåglar, sälar, fisk, krabbor och bläckfisk till rester och kadaver ifrån val- och sälfångstfartyg. Finns nog bara EN rapport om att den skulle ha angripit en människa.

Rävhaj kan bli omkring 6 meter lång och väga 450 kilo, så det är en ganska graciös rackare med otroligt lång övre stjärtfena. Den lever på stimfiskar och föder mellan två och fyra levande ungar som är mellan 120-150 cm långa vid födseln. den är såklart en hotad art.

Trekantshaj är högst 1,5 meter lång, djuplevande och äter bottenlevande ryggradslösa djur. Den är listad som sårbar, och det främsta hotet är att den fastnar i näten som bifångst.

Törntaggad haj har jag inte hittat något om. Får forska vidare där och se om jag kan återkomma vid senare tillfälle.

Storfläckig rödhaj är normalt upp till 125 cm lång, men kan bli upp till 170 cm. Nattaktiv, bottenlevande och äter småfisk, kräftdjur, andra hajar, bläckfiskar och blötdjur. Den finns i allmänna akvarier, köttet är välsmakande, men används inte till mat så ofta, mer som sportfisk. Används mest som industrifisk, till fiskolja och fiskmjöl. Klassad som nära hotad pga överfiske.

Årfenshaj är upp till 4 meter och väger upp till 170 kilo, föredrar tropiska och tempererade hav. Spetsig nos och fenorna har vita tippar. Kommer nog endast hit av rejäla misstag och felnavigeringar. Dess status i världen är sårbar.

Ja, det var vad hajar jag kunde hitta. Hoppas ni lärt er något nytt om våra svenska vatten nu. Kanske hittar något riktigt intressant i hajväg att skriva om någon annan dag, men tills dess, skänk dessa djur en tanke. De fanns här före oss, funnits så länge så länge, och tack vare oss håller de på att dö ut för att inte finnas mer. Det är inte rättvist...

Sluta köpa hajprodukter, stöd inte handeln med hajar, eller sköldpaddor heller för den delen. Bojkotta Nettos sköldpadda på konservburk! Sonen höll på att ta en burk och skälla ut butiksföreståndaren när han upptäckte att en kusin till hans älskade sköldisar låg i småbitar i en plåtburk.

Spelar ju ingen roll om just den arten av sköldpadda föds upp i fångenskap för att slaktas och konserveras i plåt. Spelar heller ingen roll vilken hajsort det är i soppan. Eller på handväskan, eller byxorna. Så länge det är en haj eller sköldpadda kan det uppmuntra till överfiskning, brutala metoder, viltfångade djur, tjuvfiske och tjuvjakt.

*over and out*

Får bli ett kort inlägg idag.

Hovdala slott med tornerspel och superhjältekonsert idag, Linus levererades dit i lagom tid till Stål-Henrik och Silver-Sara.

Vädret var hyfsat...

Lilla vännen har varit lite låg och deppad, men "minns inte varför". Ska nog reda ut det hela... Får ge det lite tid.

Tittade på Alfa och Omega, animerad film om en vargflock ihop  med Linus och nu ska vi väl snart bädda ner oss. Linus tyckte för övrigt att filmen var en av de bästa han sett. Till och med bättre än Star Wars. Vi gosade ner oss i bäddsoffan på hans rum, kopplade högtalarna till datorn och hade varsin thermomugg med the. Mysigt mysigt...

Imorgon ska han visst leka med bästisen Lolek.

Och alldeles för mycket ägg i magen. Tilltar mer och mer nu. Inte bra. Fyra jäkla ägg på en dag. Mycket dumt. Oerhört olämpligt, men såå gott var det. nästan värt det faktiskt... Men jag ser dock inte fram emot att lägga mig...

*over and out*

Jag tycker inte om åska. Inte ens lite. Och absolut inte när det bara är jag och djuren hemma.

Tack och lov att lillen kommer imorgon. Även om han bara är liten så är det sällskap i åskväder, och han är inte ens rädd för det. Tycker mest det är spännande. Det gör inte jag, men är han i närheten måste ju jag lägga band på mig och liksom vara duktig, så att han inte blir rädd. Ja, ni fattar... Dessutom är det bra för mig själv, för då har jag nån annan att tänka på och behöver inte skrämma upp mig själv, vilket jag annars kan göra ganska lätt.

Dessutom är lillen ett väldigt gott sällskap. Den bästa lilla parveln i hela världen. Fast inte så liten längre med sina åtta långa år.  Konstigt det där att man alltid ser dom som små. Så blir de i deras eget tycke stora och man får inte kalla dom för små längre. Fast ändå så kommer de vara små i våra ögon under väldigt många år. Och antagligen alltid vara "lilla gubben" för oss.

Nu hoppas jag bara att det ska regna av sig ordentligt under natten så att vi får fint väder imorrn på Hovdala.

Bäst att stänga ner datorn nu och gå och sova lite. Eller försöka...

*over and out*

Idag var det en tur till Hovdala slott som gällde. Hunden fick stanna hemma, och solen sken. Fanns ju en del att titta på. Vi var uppe i porttornet, och det var ganska fräckt. Sen var vi inne en snabbis på slottet också,  men det mesta var avstängt, och man fick bara se några av rummen tyvärr. Så att slottet hade öppet hus käper jag inte riktigt. Antar dock att de hellre vill ha betalande gäster till visningarna. Synd. Vi var även inne i det gamla köket. Finns ett nyare i en annan del av huset, och det visades inte idag.

Vi såg Näcken sitta spritt språngande naken på en sten i bäcken och spela flöjt. HETS, Hässleholms TeaterSällskap eller vad de heter, visade upp lite bitar ur slottets historia. Roligt valda bitar, inte direkt de man trodde skulle visas upp. Det gjorde saken så mycket roligare.

Wendes militärhistoriska förening avfyrade en kanon, och det var rejält tryck i den. Ljudet var riktigt maffigt, och det lät som om skottet mejade ner buskagen längre fram i geografin. Röken som senare blåste in över oss luktade dessutom ganska gott. Eller så är jag knäpp, men jag tycker att krutrök och sådant till viss del lukar ganska mumma.

Malmöhusgardet var på besök på Hovdala, och de hade också en uppvisning med exercerande och utgång genom portvalvet. Deras paradexercis  missade vi tyvärr, men det var fräckt ändå. De gick emot oss med hillebarder och svärd, sänkte hillebarderna och vrålade Leve Kung Kristian, och sen sprang de emot oss. Ett antal folk blev livrädda och hoppade ut kläderna. Blev aningen överraskad jag med, fast eftersom jag satt ner hade det varit ganska pinsamt att hoppa upp och skutta iväg. Satt kvar och låssades att jag inte blev rädd alls.

Man blir ju inte så rädd, men det är överraskningsmomentet man inte är beredd på. Haha...

Imorgon blir det tillbaka till Hovdala och titta på tornerspel och vad mer de har att bjuda på. Är nog inte helt samma program bägge dagarna, och när det väl händer nåt kul här i krokarna vill man ju såklart dit och titta.

Dessutom så kommer min djupt saknade lilla plutt hem imorrn eftermiddag! Förhoppningsvis kommer han ut till slottet direkt så vi kan njuta av det sista på dagen. Och så ber vi alla till vädrets makter om solsken imorrn med. Inget regn som nu på kvällen inte.

*over and out*